Då och då händer det att någon person man träffar (senast en dam i väntrummet till BVC) ställer frågan ”har du inga egna barn?” I all välmening försöker jag vända på formuleringen i mitt eget huvud och tänka att personen förmodligen menar om jag har några biologiska barn.Samtidigt kan jag inte låta bli att reta mig på denna kommentar eftersom de barn jag har framför mig naturligtvis i allra högsta grad är mina egna barn. Vad skulle det spela för roll om man burit barnet i magen eller inte?
Jag brukar bita mig i tungan och svara personen i fråga med att jag inte skulle kunna tänka mig några andra barn och att jag hade turen att inte få några biologiska barn eftersom jag då inte skulle ha haft de två mest underbara barnen i världen som jag nu fick chans att älska och ta hand om.
Tänk vilken tur jag har haft!
