För ett år sedan idag kom vi hem till Sverige!

Idag har det gått precis ett år sedan vi kom hem till Arlanda och Sverige med vår lilla tös. Tänk vilket omtumlande år det har varit! Våran lilla tjej som de två första månaderna inte lämnade min sida. Inte ville vara i ett annat rum än sin mamma. Satt i knät på mig då jag gick på toaletten. Hon som vaknade varannan timme för att se om jag fanns vid hennes sida de två första månaderna. Denna lilla tjej som var så liten och rädd att återigen bli övergiven. Hon klarar nu av att vara på dagis flera timmar utan både mamman och pappan.
Vem hade kunnat tro det för ett år sedan! Trots allt detta lilla barn har varit med om så är hon idag en stark och trygg liten donna. Hon vet vad hon vill och kan ta för sig bland andra barn. Jag tror att de flesta barn som adopteras och haft en tuff start i livet växer som små maskrosbarn och blir starka målinriktade individer. Dessa barn är överlevare som med rätt stöd och kärlek återigen kan bli trygga individer, trots sin jobbiga start i livet.
Vi älskar vår lillasyster och storasyster mer än något annat på jorden! Vilken fin familj jag har välsignats med. Vilken lycka!
Ha en bra dag alla.

Ännu en vecka till ända

Denna vecka har varit fokuserad på inskolning av lillasyster med visst bortfall för VAB 2 dagar. Det har inte gått så bra att inskola denna vecka vilket gör mig lite stressad inför den kommande och sista veckan innan jag själv ska börja det nya jobbet. Men en lite förändrad "approach" så hoppas jag att det kommer att gå bättre då jag ska lämna henne ganska direkt vid dörren imorgon. Det är verkligen hjärtslitande att lämna sitt barn gråtandes och ropandes efter "mi mamma", "Nä vill".
I övrigt har jag påbörjat lite trädgårdsarbete. Sopat gatan utanför tomten fri från grus.
Maken blev i fredags sjuk i hög feber så han har varit däckad hela helgen. Typiskt säger jag då han annars skulle vara långledig. Men, men det gäller att se det på den positiva sidan. Han slapp iallafall vara sjukskriven hela helgen och förlora en massa pengar på det. Vi håller nu tummarna för att resten av familjen inte drabbas av samma bacill.
Själv har jag påbörjat att läsa en artikel eftersom det börjar bli hög tid att utföra vårterminens inlämningsuppgift i KBT. Det känns inte lika lockande att läsa nu då det börjar bli fint ute och trädgården lockar.
Vi har redan fått upp studsmattan och blåsipporna håller på att blomma för fullt. Det är mycket tidigare än i fjol.
Ha en bra kväll alla!

"Citat storasyster".

"Mamma, inatt drömde jag ingen mardröm. Jag drömde bara svart."
Jag försöker att skriva upp barnens citat då jag kommer mig för. Jag sparar dessa kommentarer i en liten bok som jag hoppas ska finnas kvar då barnen vuxit upp. Yngsta dottern härmar allt just nu, speciellt lite "fulare ord". Man får passa sig för vad man säger då man blir arg. Vi har en tv som av och till ljudet försvinner på. Lillasysters kommentar är " grrr...ljud bort, dumma tv, skit!" jag undrar vem av oss som kan ha sagt det?!

Helgen har passerat med en rad olika aktiviteter på lördagen. Idag hade vi inget speciellt inbokat vilket kändes skönt. En helt vanlig söndag utan måsten, lämningar eller andra saker inplanerat. Vi var ute en hel del i trädgården. Grillade korv tillsammans med mormor och morfar på deras gård. Farfar kom på besök. Allt var så där alldeles lagomt. Precis som man önskar att söndagar ska se ut.
Tyvärr hade lillasyster feber på kvällskvisten så det lär inte bli någon inskolning imorgon för hennes del. Nu mys framför tv.n
God kväll!

Familjedag!

Tänk att det idag är ett helt år sedan vi fick lillayster i famnen på barnhemmet i Chiangmai! Våran lilla tjej. Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne. Inte ett liv utan någon av våra vackra underbara små tjejer!

Vi firade vår familjedag med att äta princessbakelse på det lokala fiket efter storasysters önskemål. Thaimat får äta en annan dag då det inte fanns tid att åka på resturang idag. Vi brukar försöka att äta Kinamat då vi har familjdag med stora tjejen så det får bli Thaimatstradition för att fira familjedagen med lillasyster. Allt för att ha kvar lite av barnens ursprung i själva firandet.

Förmiddagen tillbringades med fortsatt inskolning på förskolan. Efter lunch började lillasyster leka med en jämngammal kille. De fann varandra så bra att de höll varandra i handen, åkte rutschkana ihop och smekte varandra på pannan. De såg ut som ett kärlekspar tillsammans ;0) Jag undrar om känslorna kvarstår imorgon.
Tänk att lillasyster redan har fått en "pojkvän"!

Inskolning

Nu har vi varit två halvdagar på lillasysters förskola. Idag började både jag och lillasyster att nysa vid lunchtid. Nu känns det som en förkylning ligger och väntar på att bryta ut.
Det är verkligen inte svårt att bli hypokondriker då man går in på en småbarnsavdelning och möts av 5 grönsnoriga barn i åldrarna 1 till 2 år. Själv vill jag vända i dörren. Jag minns året då äldsta dottern började på sin förskola. Jag och maken har nog aldrig varit sjukare än just hennes första år på förskolan. Var vi inte hemma och "Vabbade" så var vi hemma och var sjuka.

I övrigt så har de första dagarna gått fantastisk bra för lillasyster tycker jag. Lillasyster är ganska framåt och vill gärna leka med alla nya saker samt göra som de andra barnen. Idag försökte jag att hålla mig lite mer i bakgrunden. Lillasyster verkade trygg med att veta att jag fanns någonstans i närheten och var inte oroad över att hon inte såg mig hela tiden.

Vi får se hur det går då jag säger "hej då" för en kortare stund. Lillasyster har ätit mellis och lunch med de andra barnen de här två dagarna. Hon äter med god aptit. Hon som annars kan vara rätt petig med maten tog idag om mat hela 4 gånger! Hon tycks älska gemenskapen vid matbordet och att få vara en del av detta sammanhang. Då hon hade ätit tackade hon för maten och gick in och tvättade sina händer. Mamman blev såå stolt över sin "stora" lilla tjej!

En helg fylld av aktiviteter.

Kortet är taget på en bulle i tyg som jag köpte åt lillasyster på en liten butik här i stan. Visst ser den god och autentisk ut!


Söndag kväll och helgen är till ända. Dagarna har svischat förbli sedan fredagen. Familjen har haft fullt upp av olika aktiviteter med bl a bad i simhallen på fredagen. Hopp och skutt gymnastik för mamman och lillasyster på lördagen. Jag själv ledde mitt första "riktiga" Efitpass på lördagen och direkt efter det åkte vi på 40 års kalas. Barnen lämnade vi hemma hos deras farfar. Sedan sov hela familjen över hemma hos farfar. Vi har inte sovit borta med lillasyster sedan förra året vilket då var en katastrof som vi inte ville göra om på ett tag. Men, nu kändes det som att hon var trygg nog i sig själv för att klara en sådan utmaning vilket hon också gjorde.
Idag passade vi på att gratulera makens syster som fick en dottern för ca 2 veckor sedan.
Lillayster fick hålla sin kusin i knät och ville aldrig släppa taget om henne. "Nej MIN" sa hon. Jag tror att lillasyster kommer att bli en fin mamma då hon själv får barn en gång i tiden. Hon är redan jätte intresserad i alla bäbisar. Storasyster passade på att få egen tid hemma hos farfar och missade att hålla i bäbisen. Storasyster skulle ta igen snart sa hon, så det lär bli ett nytt besök till faster om ett tag ;0)
P.s för ett år sedan idag blev jag erbjuden ett nytt jobb och vi packade resväskan inför vår livs andra viktigaste resa, på väg mot lillasyster!

Tandläkarbesök

Idag var det dags att dra ut min sista visdomstand. Kanske blir man mindre vis nu?! Jag har skjutit upp detta i 1,5 år sedan jag drog ut förra visdomstanden. Jag har haft karies i båda visdomständerna men inte haft några känningar av det. Därmed har jag skjutit upp tandläkarbesöket in i det längsta.
Men, nu tog jag alltså tjuren vid hornen och gjorde slag i saken. Det vore ju dumt om man till sist skulle få tandvärk i tanden. Dessutom sa tandläkaren att det kunde bli svårare att dra ut tanden om hålet blev större.
Besöket hos tandläkaren gick bra och tog inte mer än en halvtimme. Nu för tiden läggs bedövningarna så fint och smidigt och gör ju inte de minsta ont. Det värsta tycker jag efteråt. Känslan att vara bedövad i halva ansiktet samt värken då bedövningen gått ur. Jag har laddat med Panodil i skåpet till natten bara utifall att.
Nu har jag alltså en tand mindre och är 800 kr fattigare.
Men, jag är som sagt glad att ha eländet gjort! Nu ska jag försöka hålla mig lugn resten av eftermiddagen eftersom jag blöder så snart jag rör mig för mkt. Jag fick en massa kompresser att bita på för att minska blodflödet. Det känns skönt att maken har ledig dag idag och kan busa med barnen så att jag får chans att ta det lite lugnare.

Första söndagen i mars och dags för Vasaloppet

Ett kort på den senaste tulpanbuketten


Idag var det så dags för att bänka sig framför tv:n och se på årets Vasalopp. Jörgen Brink stod som segrare efter en spännande uppgörelse på målrakan.
Själv såg jag som vanligt starten och målgången. Däremellan så sprang jag lite fram och tillbaka mellan tv:n och andra hushållssysslor. Minstingen är inte direkt road av att jag ska sitta framför tv:n (om det nu inte är Pippi på rymmen som för tillfället är hennes favorit program).

Schemat för dagen har innehållit mestadels tvätt och städ, vilket var behövligt efter en dag borta. Tänk vad man kommer efter med hushållet bara man är borta i en dag, speciellt då man har små barn. Maken har jobbat hela dagen och gör så imorgon också. Äldsta dottern har lekt ute med grannbarnen mestadelen av eftermiddagen.
Lillasyster och jag fick sällskap av barnens farfar vilket alltid är uppskattat och lika trevligt.

Imorgon är det dags för äldsta dottern att gå till skolan igen efter sportlovsledigheten. Jag gissar att det blir roligt för henne att träffa alla kompisar igen. Dessutom har de gymnastik på schemat vilket hon ser fram emot. Själv har jag en fullbokad vecka framför mig med planerat fika med gamla arbetskamrater imorgon, skoldag på tisdag + gympa och styrelsemöte, tandläkarbesök på onsdag (mindre roligt) osv osv.
Men nu ska jag njuta av kvällslugnet och slötitta lite på tv:n. Sov så gott!

Möhippa i Uppsala

Min medalj efter att vår grupp listade ut vem som var mödaren



Tänk att våren kommit så långt att till och med snödropparna som jag planterade som liten kommit upp i trädgården!
Igår åkte jag till Uppsala för att gå på min bästa barndomskompis möhippa. Hela kvällen var en överaskning för min kompis som gifte sig i hemlighet den 11/11-2011"Möhippan" hölls alltså nästan ett halvår senare. Ja, det är svårt att få ihop 14 personer för en fest. Vi hade fått lite kalla fötter stax innan fredagen då hon som vi skulle ha festen för hade legat däckad i förkylning den senaste veckan men lyckats tillfriskna bara ngn dag innan.

Hela festen hölls hemma hos en annan av mina kompisar som hade ordnat med middag och underhållning iform av ett mordgåtedrama. Det var en inhyrd teaterledare som kom dit och delade ut olika roller till oss som var där. Dramat handlade i stort om Victoria Silverstedt som höll en avskedsfest då hon skulle till USA. Under talet som hon höll blev hon förgiftad ett gift som lagts i hennes vin glas. För oss som var där gällde det sedan under kvällen att ta reda på hur mordet gått till och vilken av oss som var mödaren. Var och en som deltog fick ett brev med lite detaljer i som vi skulle följa. Sedan fick vi mingla runt och intrigera. Det var jätteroligt!
Vi var nog uppe tills kl halv två ungefär. Sedan sovmorgon till 8.00. Ja, här var vi alla småbarnsmammor som inte är vana med längre sovmornar! Idag hann jag och min barndomsvän gå en runda på stan som slutade med att vi hamnade på ett fik då vi istället för att shoppa hellre ville sitta ner och hinna prata lite. Det är inte så ofta som vi ses nu för tiden utan att ha barnen i närheten. Så vi uppskattade båda att ha en ostörd pratstund med varandra. Uppsala är en supertrevlig stad men jag är ändå nöjd då jag åker därifrån. Jag konstaterade för mig själv att jag är en riktig lantis och trivs bäst i småstadslunken.

Att jag åkte iväg bort var mindre populärt bland mina barn. Äldsta dottern sa att det var den "hemskaste dagen i hennes liv". Hmmm...mamman räknade ut att jag inte sovit borta på 1,5 år. Att pappan är borta med nattskift varje vecka eller går ut ibland med kompisar tycker hon inte gör ngt alls ;0) Jo, jo, det verkar vara mammans lott här i livet. Men, båda barnen mötte mig med glada tillrop vid tågstationen tillsammans med mormor och morfar då jag kom hem. Åhh, vad roligt det är att få träffa underbara kompisar men visst är det allra bäst att få komma hem till sin älskade familj igen. Tack och hej leverpastej.