Möhippa i Uppsala

Min medalj efter att vår grupp listade ut vem som var mödaren



Tänk att våren kommit så långt att till och med snödropparna som jag planterade som liten kommit upp i trädgården!
Igår åkte jag till Uppsala för att gå på min bästa barndomskompis möhippa. Hela kvällen var en överaskning för min kompis som gifte sig i hemlighet den 11/11-2011"Möhippan" hölls alltså nästan ett halvår senare. Ja, det är svårt att få ihop 14 personer för en fest. Vi hade fått lite kalla fötter stax innan fredagen då hon som vi skulle ha festen för hade legat däckad i förkylning den senaste veckan men lyckats tillfriskna bara ngn dag innan.

Hela festen hölls hemma hos en annan av mina kompisar som hade ordnat med middag och underhållning iform av ett mordgåtedrama. Det var en inhyrd teaterledare som kom dit och delade ut olika roller till oss som var där. Dramat handlade i stort om Victoria Silverstedt som höll en avskedsfest då hon skulle till USA. Under talet som hon höll blev hon förgiftad ett gift som lagts i hennes vin glas. För oss som var där gällde det sedan under kvällen att ta reda på hur mordet gått till och vilken av oss som var mödaren. Var och en som deltog fick ett brev med lite detaljer i som vi skulle följa. Sedan fick vi mingla runt och intrigera. Det var jätteroligt!
Vi var nog uppe tills kl halv två ungefär. Sedan sovmorgon till 8.00. Ja, här var vi alla småbarnsmammor som inte är vana med längre sovmornar! Idag hann jag och min barndomsvän gå en runda på stan som slutade med att vi hamnade på ett fik då vi istället för att shoppa hellre ville sitta ner och hinna prata lite. Det är inte så ofta som vi ses nu för tiden utan att ha barnen i närheten. Så vi uppskattade båda att ha en ostörd pratstund med varandra. Uppsala är en supertrevlig stad men jag är ändå nöjd då jag åker därifrån. Jag konstaterade för mig själv att jag är en riktig lantis och trivs bäst i småstadslunken.

Att jag åkte iväg bort var mindre populärt bland mina barn. Äldsta dottern sa att det var den "hemskaste dagen i hennes liv". Hmmm...mamman räknade ut att jag inte sovit borta på 1,5 år. Att pappan är borta med nattskift varje vecka eller går ut ibland med kompisar tycker hon inte gör ngt alls ;0) Jo, jo, det verkar vara mammans lott här i livet. Men, båda barnen mötte mig med glada tillrop vid tågstationen tillsammans med mormor och morfar då jag kom hem. Åhh, vad roligt det är att få träffa underbara kompisar men visst är det allra bäst att få komma hem till sin älskade familj igen. Tack och hej leverpastej.