Höstschemat är i full gång

Helgen är snart till ända. Storasyster har lagt beslag i min säng. Hon brukar få det då pappan arbetar nattskift. Det är mysig kvalitétstid tillsammans med henne. Hon ligger nu och läser mina gamla bamse tidningar som jag prenumererat på då jag var lika gammal som henne.
Jag konstaterar att vardagar liksom helgerna går fort nu med alla aktiviteter. Vilken tur att jag bara har två barn. Jag har fullt sjå att hålla reda på scheman för dem. Vilka grejor de ska ha med sig olika dagar samt vilka aktiviteter som de ska göra efter skola/dagis. Kalas. Lekningar med mera.

Äldsta dottern har börjat på körsång denna vecka och är anmäld till dans. Sedan är det terrängserien, 3 dagar denna vecka, och Bamse gympa för minstingen. Däremellan ska jag klämma in ett gympa pass, 50 + grupp, på tisdagar och i bästa fall lite egen träningstid. Det är mycket. Roligt, men mycket.

Helgvädret var inte det bästa precis. Regn hela lördagen. På förmiddagen var det dags för första passet av Bamse gympa för mig och lillasyster. Hon har sett fram emot detta hela sommaren och det blev naturligtvis en "hit".

På eftermiddagen blev det en tur till Kupolen för att fylla på med tajts, strumpor och fingervantar till tjejerna.
Idag har jag och yngsta dottern kokat lingonsylt. Det blev mumma på kvällens pannkakor. (Storasyster har lekt borta hos en kompis hela dagen). Då vädret var lite bättre på eftermiddagen så begav jag mig ut för att påbörja med gallring av hallonhäcken. För mig är det meditation att hålla på med trädgårdsarbete. Luften var underbart klar och lätt att andas. Träden, björkarna på andra sidan vägen börjar så smått skifta i gult. Jag må säga att hösten är vacker. Fast visst känns det lite vemodigt att sommaren passerat så snabbt i år med!

Terränglöpning

Idag gjorde mina tjejer debut i terränglöpning. Äldsta dottern som inte alls gillar att tävla gjorde det bra att överhuvudtaget ställa upp. Dessutom skulle hon få springa en av de längsta distanserna. Hon Gick ut hårt på startlinjen men kom tillbaka efter några minuter gråtandes med en mormor till en av de andra tjejerna. Stackarn hade krockat med en annan löpare då det blivit trångt i spåret och därmed ramlat och slagit i näsan med mera. Nu får vi se om hon vågar delta någon mer gång. Det är fem tillfällen och detta var det första.
Yngsta dottern gick det bättre för. Hon höll sig på benen hela loppet. Tävlingen tog hon på största allvar. Hon är mer tävlingstypen. Du stå där nere och ropa heja, heja mamma sa hon då hon ställde sig på startlinjen. Sedan sa de klara, färdiga spring och hon sprang ända in i mål med ett stolt leende då jag hejade på vid målet. Nummerlappen ville hon först inte bära men ändrade sig strax innan start och gick med på att ha den. Nummer 11 kommer nog att göra fler starter. Det är jag övertygad om.

Kvalitets tid i svampskogen

Idag var det en vacker höstdag. Jag och pappa hade bestämt redan igår att vi skulle ta an tur i svamp skogen tillsammans. Det blev 3 timmars mysig vandring i skog och mark runt stugan. Bara jag och kära pappan. Vi hittade en hel del kantareller.
Till middag bjöds det både kantarell smörgås samt en paj med Västebottenost och kantareller. Mums! Jag plockade lite blåbär också. Det fanns gott om dessa så till eftermiddags fikat gjorde jag och yngsta dottern en blåbärspaj. Jag har redan bestämt mig för att återupprepa dagens skogsutflykt redan till nästa helg om vädret tillåter. Att vara ute i skogen är rena rama avkopplingen för själen. All stress rinner liksom av en. Underbart!

Ibland känns livet overkligt och grymt

Nyss fick jag reda på att en trevlig bekant dött. Vi umgicks inte direkt men arbetade i flera år på samma arbetsplats. Då våra vägar möttes vilket de ofta gjorde då jag började tidigt och hon också så pratade om ditten och datten. Hon var en sympatisk person som var mitt i livet.
För flera år sedan drabbades hon av cancer med recidiv mer än en gång.
För bara några veckor sedan skrev hon på facebook och lämnade sina vänner en hälsning. Idag har hon somnat in. Livet känns helt plötsligt så overkligt och grymt. En fin människa har lämnat oss och det känns i hjärtat.

Jag vill dela en dikt som en chef en gång gav mig då hennes mor dog. Min chef dog också hon i cancer 2004. Eftersom denna kvinna väl kände min chef så det känns som att de har en "connection" i denna dikt. Kanske är de redan förenade i en annan värld.

VAR AKTSAM OM GLÄDJEN I LIVET
SNABBT FLYR VÅRA LYCKLIGA ÅR.
DET KOMMER EN DAG FÖR OSS ALLA
NÄR BLOTT MINNERNA ÅTERSTÅR.
DE DYRBARA STUNDER VI DELAT
SÅ SJÄLVKLART DET VAR FÖRUT.
HUR OVERKLIGT ÄR ATT VETA
ATT ALLTING REDAN ÄR SLUT.

VILA I FRID KÄRA DU