Idag gjorde mina tjejer debut i terränglöpning. Äldsta dottern som inte alls gillar att tävla gjorde det bra att överhuvudtaget ställa upp. Dessutom skulle hon få springa en av de längsta distanserna. Hon Gick ut hårt på startlinjen men kom tillbaka efter några minuter gråtandes med en mormor till en av de andra tjejerna. Stackarn hade krockat med en annan löpare då det blivit trångt i spåret och därmed ramlat och slagit i näsan med mera. Nu får vi se om hon vågar delta någon mer gång. Det är fem tillfällen och detta var det första.
Yngsta dottern gick det bättre för. Hon höll sig på benen hela loppet. Tävlingen tog hon på största allvar. Hon är mer tävlingstypen. Du stå där nere och ropa heja, heja mamma sa hon då hon ställde sig på startlinjen. Sedan sa de klara, färdiga spring och hon sprang ända in i mål med ett stolt leende då jag hejade på vid målet. Nummerlappen ville hon först inte bära men ändrade sig strax innan start och gick med på att ha den. Nummer 11 kommer nog att göra fler starter. Det är jag övertygad om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar