Igår körde jag mitt första efitpass för deltagare. Jag är ju inte klar instruktör ännu men vi ska köra en veckas efit pass som vi själva har utformat och det är bra att prova det på andra. Passet som jag hade utformat var ett ryggstärkande pass med övningar anpassade utifrån att stärka rygg-mage-ben. Passet gick riktigt bra och tog ganska prick 50 min att genomföra.
På eftermiddagen var vi och fikade en sväng hos ett par vänner. De berättade att de skulle försöka adoptera då de i flera år försökt att få biologiska barn men inte lyckats. Kruxet är bara att de kan stöta på patrull i och med att tjejen har en kronisk sjukdom. I övrigt är de är ett stabilt och barnkärt par vilka verkligen skulle passa bra som föräldrar.
Jag inser vilken fantastisk tur vi haft då vi genomgått vår egen adoptionsprocess.
Det är otroliga krav på dem som vill adoptera ett barn jämfört med att få biologiska barn. Allt från att ha en god ekonomi, fasta jobb, inga som helst sjukdomar och ett normalt BMI. Listan skulle kunna göras HUR lång som helst.
Det krävs djupintervjuer av socialen där man granskas från topp till tå och att man går en föräldrautbildning samt har intyg från kompisar om att man skulle vara lämpliga föräldrar. Dessutom ska man ha åldern på sin sida. Vilket fler och fler kanske inte har då man börjar sent i livet att försöka få barn och dessutom kanske väljer andra alternativ innan man kommer fram till att man vill adoptera. Själva väntetiderna då man kommit så långt som att skicka sina adoptionspapper är nu vanligen så långa att det kan vara för sent innan man ens hunnit få ett barnbesked.
Både jag och min man hade som tur var inget som hindrade oss från att bli godkända och därmed så vår process gick relativt smidigt, även om den var jobbig period i livet.
De som inte gått igenom denna adoptionsprocess kan aldrig någonsin föreställa sig hur omfattande och slitsamt allt är att gå igenom den. Men vad gör man inte för att få sina älskade barn. Jag skulle lätt göra om samma sak och lite till om jag visste hur fantastisk utgången är.
Jag håller således tummarna för våra goa vänner!
Det är verkligen ingen självklarhet, det är ett nålsöga man ska igenom nuförtiden. Vi var fem stycken par i vår föräldragrupp och det är endast vi som har fått ett nytt medgivande och passat in på de nya kraven i adoptionsvärlden. Det är en hård värld som man inte kan föreställa sig innan man gett sig in i den. Vi har haft tur som kom hem med våra småkottar. Hoppas att det löser sig för era vänner!
SvaraRaderaKram L