Ta hand om varandra!

Ibland oroar jag mig för sjukdomar. Oron handlar mest om att jag är rädd för att något allvarligt ska drabba mig eller mina nära och kära. Det är läskigt att bli äldre eländet tycks komma närmare då man fått några år på nacken. Människor i ens nära omgivning blir sjuka och dör. Människor som inte ens är medelålders drabbas av hemska sjukdomar.

Vi hanterar alla vår oro på olika sätt. Min far har enligt mig en "struts mentalitet" vad gäller oro. Dvs han stoppar hellre huvudet i sanden och i och med det är problemet borta. Själv läser jag på och vill helst ligga steget före med att ta reda på alla fakta som jag kan om det jag är orolig för.

Idag tittade jag av en slump in på en blogg där en ung kvinna med två små barn aldeles nyligen hade gått bort i cancer. Tänk vad fruktansvärt att inte få se sina barn att växa upp. Jag vet att jag egentligen inte ska läsa om sjukdomar och annat tragiskt. Jag blir bara ledsen och ännu mer orolig över hur grymt livet ibland kan vara.

Jag tror att det hör till naturen att man med åren blir allt "oroligare" för döden. Jag kommer ihåg att Astrid Lindgren i en intervju sa att hon och hennes vänninor alltid pratade en stund om "döden döden" då de ringde varandra.

Jag uppmanar mig själv och er andra att ta hand om varandra. Ägna tid tillsammans med varandra medans tid ännu finns för redan imorgon kan det vara för sent. I slutändan finns det inget som är så värdefullt än just kvalitetstid med dina nära och kära. Pengar, jobb och att kunna köpa fina saker, ja allt sådant känns som petitesser om man inte har hälsan eller sina närmaste kvar vid livet.