Bild nedan: Taket på lekstugan
Idag stod termometern på -12,5 grad då jag vaknade kl 7.00! Jag skyndande mig att göra eld i kaminen. Himmelen var klarblå och solen lyste vackert på det lilla snötäcket som kom för några dagar sedan. Jag skyndande mig ut och fota lite i trädgården så snart maken kommit hem från sitt nattskift. Det var en morgon med ett underbart vinterljus och stora vackra snökristaller täckte vårt falu röda staket.
För övrigt har vi just nu en mycket testande liten 2-åring hemma. Jag lugnar mig med att med den viljan och envisheten så kommer hon att gå långt i livet. Idag hade vi en 30 min kamp för att få på henne kläder så att vi kunde gå ut i vagnen och sova middag. Lillasyster kastar sig på golvet, skriker och sparkar och försöker få av sig alla kläder igen. Hon gråter så mycket att hon nästan spyr.
Jag minns då äldsta dottern var inne i sin 2-års trots. Blickar jag bakåt så tycker jag att 2-års trotsen hittills varit äldsta dotterns jobbigaste utvecklingsfas under de här första 7 åren. Jag hoppas därmed att det även förblir minstingens jobbigaste fas och att den snart är övergående. Pust! Sådana här dagar är jag glad att jag inte måste stressa iväg till ett arbete och till förskolan.
Så här står det på nätet om man läser om 2-3 åringens utvecklingsfas:
"När barnet är mellan två och tre år prövar det ofta sin egen vilja ännu mer än tidigare. Barnet håller på att utveckla sin egen identitet och lär sig att umgås med andra människor. Uttrycket ”kan själv” är vanligt. Barn i den här åldern vill gärna äta själva, klä på sig själva, öppna och stänga dörrar själva med mera.
Under den här perioden utvecklas barnet snabbt och humöret kan växla fort. Ofta prövas både föräldrarnas och barnets gränser. Som förälder behöver man visa förståelse för barnets starka känslor. Barnet måste få pröva sin vilja för att utvecklas och mogna. Det är också bra om man kan ge barnet tid och om möjligt undvika att stressa.
Att vara förälder till ett barn i den här åldern är både roligt och krävande. Det är vanligt att man ibland är osäker på hur man ska bemöta barnet eller att man får dåligt samvete för att man blir arg eller är inkonsekvent. Det gör inget om man blir arg på barnet ibland. Barn behöver sådant motstånd för att utvecklas. Ilska är inte farlig så länge den är övergående och kopplat till något som barnet har gjort. Man behöver inte alltid acceptera barnets beteende och handlingar, men det är viktigt att man respekterar barnet. Man får inte skuldbelägga eller kränka barnet, varken i ord eller i handling. Om barnet till exempel kastar ut saker på golvet eller inte vill klä på sig så kan man bli arg på själva handlingen, till exempel säga "jag vill inte att du gör så, det blir så stökigt. Gör så här istället". Man ska undvika anklagelser som ”vad jobbig du är” eller ”du är hopplös”.
Idag stod termometern på -12,5 grad då jag vaknade kl 7.00! Jag skyndande mig att göra eld i kaminen. Himmelen var klarblå och solen lyste vackert på det lilla snötäcket som kom för några dagar sedan. Jag skyndande mig ut och fota lite i trädgården så snart maken kommit hem från sitt nattskift. Det var en morgon med ett underbart vinterljus och stora vackra snökristaller täckte vårt falu röda staket.För övrigt har vi just nu en mycket testande liten 2-åring hemma. Jag lugnar mig med att med den viljan och envisheten så kommer hon att gå långt i livet. Idag hade vi en 30 min kamp för att få på henne kläder så att vi kunde gå ut i vagnen och sova middag. Lillasyster kastar sig på golvet, skriker och sparkar och försöker få av sig alla kläder igen. Hon gråter så mycket att hon nästan spyr.Jag minns då äldsta dottern var inne i sin 2-års trots. Blickar jag bakåt så tycker jag att 2-års trotsen hittills varit äldsta dotterns jobbigaste utvecklingsfas under de här första 7 åren. Jag hoppas därmed att det även förblir minstingens jobbigaste fas och att den snart är övergående. Pust! Sådana här dagar är jag glad att jag inte måste stressa iväg till ett arbete och till förskolan.
Så här står det på nätet om man läser om 2-3 åringens utvecklingsfas:
"När barnet är mellan två och tre år prövar det ofta sin egen vilja ännu mer än tidigare. Barnet håller på att utveckla sin egen identitet och lär sig att umgås med andra människor. Uttrycket ”kan själv” är vanligt. Barn i den här åldern vill gärna äta själva, klä på sig själva, öppna och stänga dörrar själva med mera.
Under den här perioden utvecklas barnet snabbt och humöret kan växla fort. Ofta prövas både föräldrarnas och barnets gränser. Som förälder behöver man visa förståelse för barnets starka känslor. Barnet måste få pröva sin vilja för att utvecklas och mogna. Det är också bra om man kan ge barnet tid och om möjligt undvika att stressa.
Att vara förälder till ett barn i den här åldern är både roligt och krävande. Det är vanligt att man ibland är osäker på hur man ska bemöta barnet eller att man får dåligt samvete för att man blir arg eller är inkonsekvent. Det gör inget om man blir arg på barnet ibland. Barn behöver sådant motstånd för att utvecklas. Ilska är inte farlig så länge den är övergående och kopplat till något som barnet har gjort. Man behöver inte alltid acceptera barnets beteende och handlingar, men det är viktigt att man respekterar barnet. Man får inte skuldbelägga eller kränka barnet, varken i ord eller i handling. Om barnet till exempel kastar ut saker på golvet eller inte vill klä på sig så kan man bli arg på själva handlingen, till exempel säga "jag vill inte att du gör så, det blir så stökigt. Gör så här istället". Man ska undvika anklagelser som ”vad jobbig du är” eller ”du är hopplös”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar